Lasse Anrell och hans magiska mobil

lasse a3 lutad

Min Magiska Mobil visar Lasse Anrell ännu en kreativ sida. Sportkolumnisten, nöjeskrönikören, musikrecensenten, nyhetsredaktören och tv-profilen har nu också blivit fotograf.

•  Hans arbetsredskap är en helt vanlig mobiltelefon med kamera.

•  Hans talang är bildkänslan.

•  Hans kunskap är att hantera mobilkamerans alla möjligheter.

•  Med sin mobil presenterar Lasse i den här boken hundra bilder,
boken ger en magisk känsla.

•  Han ger inspiration till dig som vill ta bra bilder med mobilen.
Ett av hans tip
s: Var skamlös!lasse a

I bokens förord skriver Peter Kjellerås, briljant fotografpå Aftonbladet, att Lasse Anrell är nära det magiska The Decisive Moment – konsten att med perfekt tajmning, på exakt rätt bråkdel av en sekund, trycka ner slutaren och exponera bilden. Den perfekta bilden.

En resa i pappas fotspår – med hans anteckningar i handen

Layout 1I boken Pappa ville aldrig prata om Ebro skildrar Rune Struck sin pappa Walters flykt från Hitlers Tyskland när jakten på vänstermänniskor gjorde det livsfarligt att stanna kvar. Walter flydde till Oslo.

Han gick så småningom med som frivillig i de internationella brigaderna som stred mot Franco i Spanien. Walter återvände efter spanska inbördeskriget till Oslo men fick fly igen när tyskarna gick in i Norge. Han och hans fru Lene tog sig genom skogarna till Sverige och hamnade i ett flyktingläger i Loka Brunn.

Rune har skrivit en spännande berättelse om en äventyrlig livsresa som slutar med att pappa och mamma stannar i Sverige och bildar familj.

Rune har, med pappans detaljerade anteckningar i handen, följt i hans fotspår på slagfälten i Spanien där pappa stred för demokratin. Rune berättar hur pappa Walter går på krogen med den svenska reportern Barbro Alving mitt under brinnande krig. Han berättar om krigets vardag, samvaron och kamratskapet i de internationella brigaderna med frivilliga soldater från hela världen. Nu är det 80 år sedan inbördeskriget bröt ut.

I Sverige stannade Walter och hans hustru Lene kvar. De fick jobb på LM Eriksson och bosatte sig i Midsommarkransen i Stockholm. De fick två barn. Rune är äldst. Han berättar om pappans liv utifrån hans noggranna och detaljerade anteckningar och efter hans många berättelser för familjen.

Lene och Walter flydde från Norge samma dag som Tyskland invaderade landet. Lenes judiska familj stannade kvar i Oslo. Hennes föräldrar och två av bröderna fängslades och fördes senare till Auschwitz där de dödades. Deras öden har skildrats i Marte Michelets bok Det största brottet, som kom ut på svenska i januari i år.

Pappa ville aldrig prata om Ebro kom ut 1:a maj i år. Ronny Nygren har varit förlagsredaktör, Henrik Arnstad faktagranskare och Ingrid Sillén formgivare.

NU ÄVEN SOM E-BOK Hadara tillbaka hos sin strutsfamilj i öknen

dansa med strutsar (kopia)Den spännande ungdomsromanen Dansa med strutsar av Monica Zak (Fagus Förlag) är en fristående fortsättning på den klassiska barn- och ungdomsboken Pojken som levde med strutsar. Den bygger på verkliga händelser i Sahara och är en av de mest älskade och lästa böckerna i svenska skolor. Boken har sålts i över 30 000 exemplar.

I Dansa med strutsar har Hadara, pojken som växte upp i en strutsfamilj, blivit tonåring. Han lever i ett beduinläger, är gift och har en nyfödd son. Men Hadara längtar tillbaka till strutsarna. 

En dag lämnar han sin familj och ger sig ensam ut i öknen för att leta efter Hogg och Makoo, strutsarna som i tio år var hans föräldrar.  

Det blir ett dramatiskt sökande, han är nära att dö av törst och värme.

Till slut hittar han sin strutsfamilj och får dansa med dem igen.  

Hadara blir kvar hos strutsarna. Men han tänker ofta på sin fru och sin son hemma i beduinlägret. Han längtar efter dem.

Hans unga fru Kharouba kan inte heller glömma. Efter flera års väntan på sin man lastar hon och deras lille son en kamel med mat, dryck och annat de behöver för att klara Saharas heta dagar och kalla nätter. De rider ut i öknen för att försöka hitta sin älskade Hadara. 

Dansa med strutsar är en dramatisk och gripande bok för alla åldrar.

 

Tom Alandh: En kulturgärning att rädda dessa rader

omslag mat för få lutadBosse Sandström var en av Aftonbladets bästa stilister under sina cirka 30 år som reporter på tidningen.
Han ar en klassisk allmänreporter, skrev om allt.
Och han skrev om mat. Bosse älskar svensk husmanskost. Han känner till matens historia och kulturella rötter.
Bosse skrev för tjugo år sedan veckokolumner med vinjetten Mat för få i Aftonbladet Senior, en bilaga för den som var 55+. Han berättade den historiska bakgrunden till våra klassiska maträtter och han beskrev hur maten ska tillagas.
Bosse anpassade recepten till det lilla köket; till det äldre paret och den som åt sina måltider ensam. Unga singlar hittade också till Bosses artiklar och lärde sig laga svensk husmanskost.
I boken Mat för få har Bosse Sandström samlat sina mattexter. De är lika aktuella i dag som då.
Bosses gode vän sedan Journalisthögskolan, filmaren Tom Alandh, beskriver deras restaurangbesök i bokens förord:

”Och alltid var det Bosse som var först med att gå igenom matsedeln. Det var han som ställde frågor och som smakade av vinet, och det var han, inte vi, som möttes av servitörens respekt.
Självklart ska en sådan man ge ut en bok om mat. Och här är den, Bosse Sandströms tankar om mat och hans recept.
Och visst är det en kulturgärning att rädda dessa rader ur glömskans gömmor, ty tillsammans med Bosse och Balzac, Voltaire, Napoleon, Lord Byron och H C Andersen känner man sig lite mer lärd när man läst boken, och sugen på något gott.”

Ursula Wilby har gjort teckningarna till Bosses texter. Hon har varit illustratör på Sydsvenskan i Malmö och givit ut nio böcker.

Barbros älskade kåserier – en uppskattad present

omslag2låg
Journalisten och författaren Barbro Leggat skrev varje vecka i 23 år kåserier i tidningen Allas. Under vinjetten Barbros Blandning kunde man följa hennes skildringar ur livet. Läsarna älskade berättelserna och de lärde genom åren väl känna Barbro, hennes föräldrar, systrar, barn, barnbarn och vänner.

I boken Typiskt – sånt händer bara mig har hon samlat ett urval av kåserierna.

När Barbro hastigt avled i ett hjärtstopp i april 2014 hade hon precis avslutat arbetet med boken.

Barbro Leggat har arbetat på bland annat Aftonbladet, Expressen och Kvällsposten innan hon började som reporter på tidningen Allas.

Ursula Wilby har illustrerat alla Barbros kåserier sedan starten. Hennes underfundiga och humoristiska teckningar har blivit ett med Barbros texter. Ursula har jobbat som illustratör på bland annat Sydsvenskan i Malmö och har gett ut nio böcker.